Min Hajj resa 2010
Labbayk Allahuma Labbayk!
Tunga steg
Det har gått mer än två veckor sen jag kom hem från den mest underbara resan jag har gjort, den andliga resan som fick mej att inse vissa saker. Vissa saker blev tydligare och andra var helt nytt för mej. Resan som var efterlängtad och som skulle få mej att bli som återfödd, ren och en ny början. Men det krävdes inte mycket att komma tillbaka till världen från den andliga resan efter att klivit av flygplanet i Köpenhamn, genast blev man världslig och tillbaka till världen jag kommer ifrån.
Det kändes som att man var återfödd, men i en syndares kropp, för även om själen hade blivit ren, så hade den smakat på synden, vilket ett oskyldigt barn inte har. Därför kommer prövningarna man stöter på, vara bekanta. När jag satte mej på flygplanet hem så önskade jag och bad min älskade Herre om att denna resa inte skulle vara den första och sista. Jag kände genast, att detta måste jag få göra om.
Det kan inte vara sista gången jag tog farväl av Profeten(S), av Jannat ul Baqi, det kan inte vara sant att det var sista blicken av den Heliga Kaba. O Herre, jag hoppas att jag får möjligheten och inbjudan att komma igen. Jag har lovat Dej att inte synda, jag har gjort bayat vid den Svarta stenen, jag sträckte fram min hand, med ett handslag, har jag lovat att inte synda.
Stegen kändes extra tunga när jag tog farväl av de heliga platserna och intalade mej själv att det var bara tillfälligt, för hur kan man lämna de personer man älskar med avsikten att detta är sista gången?
Alltid har älskaren hopp om att få träffa sin älskade snart.
Från ljuset, till mörkret
Från andlighet till världen
Från värme till kyla
Från Närhet till frånvaro
Från gemenskap till främlingskap
Från renhet till synd
Från givmildhet till egoism
Från kärlek till ondska
Från andliga behov till kroppsliga behov
Från Frihet till instängd
Så kändes det när jag kom till stället jag kallar hem.
Mitt hem, det är där min själ är. Inte i min kropp, som kallar en lägenhet i Malmö för hem. Mitt hem är där, där du finns. Jag kastades in i det världsliga, ha mobilen på, uppdatera folk, ordna skolan, blablabla…jag vill inte!
Detta är inte vad jag vill…Där var vi ständigt i Guds närvaro, missförstå mej rätt, Gud finns överallt, men där bad vi alla böner i rätt tid, oftast i Moskén. Allting cirkulerade runt Gud, på samma sätt som folkmassan runt Kaba. Jag har varit så upptagen att jag inte ens hunnit tänka på hur eller varför jag agerar så som jag gör, min andlighet eller något annat. Man bara handlar, agerar och reagerar…men Varför? För vem?
Jag känner mej så andligt död, redan…ja redan. Jämfört hur levande man kände sej där. Jag vill hem, till DEJ. För jag har svårt att föra in DEJ i mitt liv här…det går inte att balansera, man är helt bedövad av materialismens dos. Jag saknar harmonin man kände utav att bara sitta framför Kaba.
Det har gått en vecka…
…och några dagar sen jag kom hem, men min jag är lika kass på att uppdatera mej just nu, jag har kastats in i praktiken så fort jag kom hem. Jag pendlar i denna decemberkyla, tidiga mornar och sena kvällar. Jag ser soluppgången och solnedgången, men Alhamdulillah har det gått en vecka, jag har hållt i alla SO lektioner, haft ett eget tema i Geograf i om Asien och Afrika. Det har gått bra, eleverna har till och med gett mej beröm, min handledare och mentor har varit nöjda så alhamdulillah, jag är nöjd.
Det ända är att jag är riktigt trött när jag kommer hem, ska hinna vara hemmafru och planera lektioner OCH skriva på min B-uppsatts, som jag INTE ens har börjat med. Jag kommer att gå på praktiken några dagar per vecka fram till jul, till och med på avslutningen för att ta igen det jag har missat, men jag är glad för att jag fick tillfälle och möjligheten att utföra hajj. Så det är bara att hålla humöret uppe, för de små krabaterna i skolan, som är så spralliga ger mej glädje i vinterkylan.
Min familj kom i torsdags, Mamma, Pappa och lillsara, jag blev otroligt glad, ville bara gråta av lycka. Jag älskar min familj över allt annat, alhamdulillah. Vid midnatt i torsdags så överraskade min syster Amal med hennes man Hassan och deras små änglar Maraym och yaseen. Oh så glad jag blev, jag kvävde bäbisarna med pussar och kramar. De var också glada att se deras galna moster.
I går var vi och shoppade på Entré och åt middag allesammans på Ceder Café, en libanesisk fin restaurang. vi ville bjuda ut mina föräldrar för att det inte finns halal-restauranger i Västerås, förutom deras.
Idag hade vi walima, middagsbjudning för hajj. Jag bjöd vänner och familj, mamma lagade allt mat, det blev en hel del. Inga bilder tyvärr. Men det var riktigt gott, så jag ska äta igen innan jag lägger mej =P
Ehsan hade sin walima hos sina föräldrar, vi hittade ingen lokal men det var mysigt och trevligt hemma.
Jag har inte ahft laddning på mobilen alla ni som försökt höra av er till mej, men mamma kom med två st laddare, så den är fulladdad =)
Så nu vet ni vart ni har mej. Hörs!
Min Hajj-resa
Salam/Frid alla fina läsare!
Det var verkligen inte igår jag skrev sist 
Jag har varit sjuk och trött sen jag kom hem, men alhamdulillah mår jag mycket bättre. Ehsan ligger i sängen, han är jättesjuk. Så vi har vilat för det mesta och ätit soppa. Jag vill tacka för alla era fina gratulationer, jag har bett för många av er och önskar verkligen att ni alla ska få åka på Hajj, inshAllah. Jag vill även passa på att presentera vinnaren av tävlingen jag startade innan jag åkte, vinnaren är Mamma Marie. Så kära Marie, maila mej din adress.
Vi har haft tre underbara veckor i Guds närvaro. Hela hajj har känts så meningsfullt med att ha speciella avsikter inför varje handling då man med hela sinnet går in i varje handling som symboliserade olika och viktiga element i religionen och som påminde om andra viktiga ämnen.
Vi besökte Medina först, Profeten Mohammads(S) moské,Vilken otroligt vacker moksé, den är så stor!
På utegården hade den vackra parasoller där man kunde be både i solens hetta men även i skymning. Tre gånger om dagen fick kvinnorna komma in till Rowdha, som är mellan Profetens(S) grav och Hans(S) predikstol, som enligt traditionen säger att det är en del av paradiset(Jannah) där varje bön är värd tusentals enheter.
Vi besökte Jannat ul Baqi, som ligger precis vid sidan om Profetens(S) moksé, där 4 av imamerna ligger begravda. Vi kvinnor släptes fram till stängslet 1 gång per dag, och fick aldrig komma närmare än stängslet där man kunde se igenom till den ökenlagda begravningarna. Det var så sorgligt att se våra imamer förtyckta än idag. Att de inte hade några riktiga begravningsplatser och att vi inte fick besöka dem. Men vi grät hejdlöst utanför medan wahabi sheykherna predikade om shirk.
Första gången jag var där var det tisdag, vi läste gemensamt dua Tawasul och våra hjärtan sökte Saheb el Zaman. Andra gången jag kom in var det dags för att ta farväl av Aimmah för att bege oss till Mecka. Det var en sorglig avsked med hopp att få återvända snart igen. Vi alla lämnade en bit av hjärtat när vi lämnade Profetens(S) stad.
Vi besökte även de 7 första mokséerna och begravningsplatsen för Hamza och de andra tidiga martyrerna i Islam i Medina. På torsdagen lyssnade vi till Duaa Kumail i Masjid el Nabi, den vackraste duaa kumail jag har hört, det fick verkligen hjärtat att smälta, då kändes det att vi har kommit för att söka Guds närhet och förlåtelse. Det samlades kanske 150 tusen iranier på 2 timmar.
Sedan var vi i Mecka, åsynen av Kaba gjorde mej mållös och kände mej fridfull, helt tom och stilla mitt i tomultet och kaoset av de tillbedjandes viskningar av böner. Det kändes så harmoniskt att bara sitta där mitt emot den Heliga Kaba. Man kände sej så hemma, trygg och fullkomlig. Att gå runt kaba 7 varv är det mest kärleksfulla jag har gjort och känt.
När man cirkulerar med vänster sida, hjärtat närmast kaba, i motsols så kände man hur energin strömmade in och flödade ända ut i fingerspetsarna.Det var så vackert att cirkulera kring Guds tron och prisa endast Honom, det fick kroppen att skaka och tårarna att rinna okontrollerat.
Innan hajj började vi i Masjid el Shajara, för att sätta på oss Ihram(den vita klädseln) renhetens kläder, likhetens kläder, dödens svepning och underkastelsens kläder. Vi gjorde Ghusl(dusch), sade avsikten och bad en två enhetsbön. Först gjorde vi Umra Tamatu, som bestod utav 1 tawaf, 7 varv runt Kaba, 2 enhetsbön, Sa’i, som är 7 längder mellan kullarna As-Safa och Al-Marwah, sedan Taqsir, då klipper man en lock av håret och naglar.
När vi var i Arafa, för att bekänna våra synder och ångra och göra tawbah, mjuknades hjärtat av Duaa Arafah av Imam Hossein, vi grät och grät och ville inte att skymningen skulle komma, för synderna var många och dagen kort. Men vilken underbar ställe, det var bara öken och stark sol och tält. Det fick mej att tänka på Imam Hossein och karbala, vilken prövning de fick utstå, i den brännande hättan.
Sedan var vi i Mashar(Muzdalifa) för att samla stenar, för att senare stena Sheytan. När vi gick från Mashar till Jamarat var det bara fotstegen som hördes, alla var tysta, en än gång mindes jag Imam Hossein och hans efterföljare, gå i den värmen, utan vatten och mat. Vi gick i flera timmar, men vi hade bra skor, vatten och gick tidigt på morgonen. Det var inte alls i närheten av vad e fick utstå, ändå var det jobbigt.
När vi skulle stena Sheytan försökte vi minnas alla våra dåliga egenskaper och stena dem. De hade länge varit hindren för vår utveckling, Allaho Akbar och vi kasta en sten, 7 gånger.
Sedan offrades det ett lamm, och vi gjorde Taqsir(Halaq) där vi klippte en lock och naglar. Ehsan rakade hela huvudet. Det symboliserar att man tar bort alla sin synder. Sedan var vi i Mina, för att på dagen upprepa samma handling, kasta sten på sheytan. Dagen efter gjorde vi Tawaf Hajj, salat el tawaf bakom Maqam Ibrahim(A), Sa´i mellan As-Safa och Al-Marwah, Taqsir, Tawaf al Nisa, och salat. På fredagen var vi klara med alla våra handlingar. Alla stationer har sin egen betydelse och filosofi.
.jpg)
Sedan var vi och besökta Jabal el Nor( Beget Nor), där grottan Hira finns, jag var så trött, orakde inte gå upp för berget. Det var så brant, men Ehsan gick upp.
Grottan Hira.
Det var min resa, men alla bilder är inte mina. Jag laddar upp fler i efterhand.
Im home
Alhamdulillah!
Labayk Allahuma Labayk
I Guds, Den Nådrikes, Den Barmhärtiges Namn!
All lov och pris tillkommer Herren, Skaparen av himlarna och jorden.
Jag har senaste tiden planerat, stressat och fixat. Jag har förberett mej, ringt släkt och vänner och bett om ursäkt, skrivit testamente och handlat inför avresan. Jag har avslutat min kurs och ska snart ge mej av på en tre veckors andlig resa.
Min Herre har varit mej nådig i hela mitt liv och har nu äntligen välsignat och bjudit mej till Hans hus. Jag har fått äran att åka på pilgrimsfärden, hajj iår och kommer att åka imorgon till Saudiarabien, Mecka och Medina. Jag kommer inshAllah hem den 25:e november, därför kommer inte bloggen att uppdateras denna månad.
Jag är ledsen att jag inte har skrivit om detta tidigare, men det har inte känts rätt. Fast än jag många gånger har velat dela med mej mina förhoppningar och funderingar. Jag har länge önskat, drömt och bett om detta och det verkar som att det har slagit in nu.
Jag har fått turen att åka främst med min livspartner, Hajji Ehsan, han åker för andra gången min själsfrände. Jag är tacksam över att ha honom vid min sida, ett oerhört fint stöd!
Men jag har även välsignats med att åka med troende syskon som ligger nära hjärtat.
Kära läsare, jag vill be om ursäkt från djupet av hjärtat om jag har sårat er, sagt något dumt eller felaktigt. Syskon, ge inte upp hoppet om ni hoppas på att få åka, och ni som inte planerat in hajj de närmaste åren i era liv, gör det. Livet är allt för kort och vänta inte för länge, man vet aldrig vad som händer. Så åk medan ni har hälsan och ekonomin, och tron, men tappa aldrig tron!
En rekommendation för er som vill åka, läs från och med nu surah An-Naba (78), varje natt innan du lägger dej i helt år, så kommer Allah(SWT) garanterat bjuda dej nästa år. Be om att få åka, speciellt under Laylli al Qadr (Ramadan) och 15:e shaban. Guds hus är öppet för alla, men vi måste visa att vi har viljan och är värdiga gäster.
Jag önskar från djupet av mitt hjärta att ni syskon som inte har fått åka, ska få inshAllah möjligheten att åka och ni som har åkt, att få åka igen.
För att det inte ska vara tyst på bloggen under tiden jag är borta så kör vi en tävling.
TÄVLING: Skriv några rader i kommentarsfältet om:
- Era drömmar om att åka på Pilgrimsfärden Hajj
ELLER:
- Era upplevelser från Pilgrimsfärden Hajj
Jag utser vinnare, som vinner presenter från Hajj
Må Allah förlåta oss alla. Vi hörs syskon. Glöm mej inte i era böner <3
Ala