Tillbaka till högskolan

Jag ska snart iväg till högskolan, första dagen idag. Jag har sett fram emot skolan, 3 månaders ledighet är lite för länge. Men ändå är det lite sorgligt att sommaren snart är slut. Men vi har haft små utflykter och njutit utav värmen. Jag hoppas det inte blir en riktig kall vinter. De sägs ju om det har varit en varm sommar så får man en kall vinter. Men det bästa är att jag nu bor i Malmö, har en gångavstånd på 15 min till skolan, så det känns underbart.

Jag ser fram emot hösten också, att få köpa hem böcker(inte kurslitteratur ) men romaner och annat mys för att ladda inför hösten. Filmer vill jag också se, vi ser inte på film så mycket nu, men jag är sugen på att se skräck och komedi, vilket jag inte brukar föredra. Jo skolan prata vi om, jag börjar en kurs som heter ”Religioner i världen” vilket ska bli skoj. Det är fördjupning i de 5 världsreligionerna. Jag har saknat alla kurssisar och utbildningen. Jag börjar på eftermiddagen idag och några dagar framåt, det är skönt med mjukstart. Jag har tappat mina rutiner totalt.

Nu ska jag göra mej klar och sen blir det promenix till högskolan. Ha en trevlig dag!

Bilresan till Irak

Jag fick en fråga via mitt kontaktformulär om jag har gjort en bilresa ner till Irak och om jag kunde berätta om den. Jo jag har bilat ner till Irak två gånger med familjen. Det är en av de bästa resorna jag har gjort faktiskt. Första gången var det år 2000. Hela familjen åkte förutom mamma och lillasyster som då var bara 1 år. Mamma tog flyget för lilla Saras skull, då hon trodde att det skulle vara jobbigt för henne att färdas i en bil i 1 vecka.

Vi hade packat bilen med nödvändigheter, en massa mat, pappa hade med en gasspis och lite tillhörigheter. Vår resa började från Västerås och första stoppet var Lund, vi stannade hos mina kusiner över natten och åkte senare till Danmark där mötte upp våra vänner (4-5 familjer) från Västerås som skulle bila med oss ända ner till Irak. I Danmark tog vi båten över till Tyskland. Väl framme i Tyskland hade det hunnit bli kväll, och vi upptäckte det värsta.

Pappa hade tappat plånboken, med 20 tusen kronor i, körkortet, visa kort, och andra viktiga saker i. Vi alla fick vänta medan pappa och hans vänner åkte tillbaka till båten, sedan polisstationen och tillbaka. Vi alla blev ledsna, när de inte hade hittat den. Hur skulle vi få råd, med att åka hela vägen, tillbaka och under resan? Men det viktigaste var, hur skulle pappa köra utan körkort?

Mamma hade ju köpt biljetter, och skulle vänta på oss. Pappa frågade oss barn, vill ni fortsätta eller vill ni åka hem?
Vi lovade att sköta oss och inte begära allt för mycket, då vi vill fortsätta resan. Pappa hade gömt lite pengar på andra ställen också, för att han hade tänkt ut det värsta redan, sedan ringde några samtal och pengar var påväg =)

Min älskade pappa ville inte förstöra hela resan, så vi fortsatte. Från Tyskland åkte vi till Tjeckien, sedan Slovakien, Ungern, Rumänien, Bulgarien och sen Turkiet. I varje land stannade vi, pappa lagade mat på sin gasspis, så himla söt!

Vi bad, köpte saker vid vägkanten, jag köpte något i varje land som minne. Det jag minns bäst var alla fruktträd, citrus och nötter från dessa länder. I vissa områden hade tiden stannat stilla, de red på åsnor, och hade häst och vagn, men det såg verkligen underbart ut. Att få leva så enkelt och nära naturen. Ibland stannade vi till och köpte färska grönsaker och frukt, frukost och annat. Men vi sov i bilen, det var inte tal om husvagn, tält eller vandrarhem som svenskar är duktiga på. Invandrar familjer känner inte till sådant.

Tjeckien hade underbar natur, men man såg en hel del fattigdom, många som tiggde och sålde saker mellan gränserna. Det är något man inte ser när man flyger till ett land och är i storstan eller i en annan turistort. Men vi hade laddat på oss en massa mat och leksaker som vi gav bort på vägen. Vi möttes med vänliga leenden. Jag vill gärna resa till länderna i Östeuropa, det såg så lockande ut, med natur, kultur och folket.

Det tog oss tre dagar från Sverige till Bulgarien, och det tog oss tre dagar att ta oss igenom Turkiet, först Istanbul, sedan Ankara, och sist Adana för att komma ut ur landet. Väl i Turkiet stannade vi på hotell, oh så underbart det var efter 1 veckas bilfärd. Vi åt på halal restauranger och sov i sköna sängar och bäst av allt var att få bada badkar! Sedan åkte vi till Syrien, Damaskus.

Där återförenades vi med älskade mamma och lilla syster. Vi hyrde ett hus och stannade i en vecka. Vi åt god mat, besökte olika religiösa Mausoleum, främst Seyyeda Zeynab, som är Profeten Muhammads dotterdotter. Vi gick till fina basarer och shoppade. I Syrien träffade vi mammas kusin och hennes barn, så vi hade kul. Vi hade totalt glömt bort att vi skulle snåla med pengar, det blev en hel del shopping.

Sedan skulle vi äntligen bära iväg till vår slutdestination, Kurdistan, norra Irak. Vi åkte inte till den södra delen, då Saddam regerade fortfarande på den tiden. Vi checkade in på hotell i en stad, som jag inte minns nu. Jag minns att det fanns en sjö där vi var och jag och min bror gick och tog ett kvällsdopp innan läggdags. Sedan fortsatte vi vår resa till Arbil, Suleymani och andra städer där vi träffade släkt och vänner och även till olika utflyktsmål. Det finaste med Kurdistan är alla vattenfall.

När vår underbara resa var slut, var när pengarna hade runnit ut i sanden, Pappa hade tänkt sälja sin bil, så det blev såld. Men pengarna räckte inte till. Vi åkte tillbaka till Turkiet, vi skulle ta flyget därifrån till Sverige. Mamma hade redan åkt. Väl i Turkiet hade pappa fixat biljetter, på det enda sätt som gick, ena dagen skulle de tre äldsta åka, och den andra dagen skulle de två yngsta åka. Gissa vilken jag tillhörde? Jo den yngsta, med min yngre syster Hoda. Pappa var jätteledsen att han skulle lämna oss ensamma. Men vi sa att vi skulle klara det, pappa hade pratat med någon som skulle hjälpa oss.

De åkte, jag och Hoda blev kvar, vi hade fått pengar, våra pass, och en massa adresser och telefonnummer till släktingar ifall något skulle hända. Jag var orolig, men Hoda var mer taggad då det var föräldrafritt, sprang runt och ville äta på Burger King hela tiden(det var halal). Vi somnade på flygplatsen, dagen efter, på kvällen skulle vi få våra boardingcards, men mannen dök inte upp. Vi började bli oroliga och pratade med andra, ingen kunde engelska.

Sedan kom säkerhets vakter, de trodde säkert vi var uteliggare. Vi förklarade vår situation, jag började gråta, Hoda log. Hon bara ”Ala var inte ledsen, vi kan bo här och gifta oss” Ja, ni ser hur barn tänker ibland, jag ville döda henne då. Men ansvariga på flygplatsen ringde till våra släktingar i Sverige och de förstod äntligen att vi behövde hjälp. Vi fick våra kort, biljetter och satte oss på planet. Hoda somna direkt, jag satt bredvid en alkis, som pratade danska.

När vi kom fram tog en svensk flyvärd hand om oss och körde oss till Pappa och mina övriga syskon. Pappa var tårögd och såååå stolt över oss. Nu i efterhand är jag också stolt över mej själv, jag hade fyllt 12år i Syrien och min tokiga syster Hoda var 8år.

Om ni vill veta om jag rekommenderar att bila till ett annat land, så är svaret definitivt Ja!
Även om vi stötte på några hinder så är det en av de bästa resorna jag har gjort. Vi umgicks mer som familj, det var på ett helt annat sätt än att ta en tur och retur med flyget. Man fick se andra delar av världen, på vägen. Men en sak kan vara jobbigt, det är gränserna, vissa länder som är korrupta vill ha mutor för att släppa in en, andra är vänliga och ställer inte till problem.

Turkiets gräns var värst, det är rena korsförhör, eftersom vi är kurder, så fick vi svara på några extra frågor. Vi övernattade till och med vid gränsen, för att de skulle släppa in oss. Men alhamdulillah, till slut fixade allt sej, även om pappa åkte nästan hela vägen utan körkort, de frågade inte en enda gång om att få se hans körkort. Men de ville ha ägarbevis och annat ståhej. Men pappa bad vid varje gräns om att få bli insläppt. =)

Så ja, det var den ena resan, vill ni höra den andra?

Camping på Ven

Nu är jag hemma mina små snäckor. Jag kom hem igår kväll från min mysiga lilla resa. Det har varit två underbara dagar fylld med lycka i Guds öppna natur. Jag och min kära Ehsan åkte till Landskrona i lördags för att ta färjan över till ön Ven. Båt turen tog 30 min i det öppna havet.

Jag älskar havet och har fått njuta i stora portioner av vatten  och sol, bästa kombinationen. Vi gick av båten och hyrde  cyklar för att kunna ta oss runt ön, som är endast 11 km i omkrets. Vi ville vara nära naturen men samtidigt hinna så mycket som möjligt. Det fanns till och med skånetrafiken och taxi, men inget sånt trams när man är på naturresa. Vi har cyklat som galningar upp och ner för backarna, men det var härligt att känna vinden och även träning för kropp och själ.

Sedan letade vi upp campingen för att lägga upp tälten och lämna våra saker. Här är vår tält:

När vi var klara begav vi oss ut på vår cykelfärd för att upptäcka ön.
Jag med min gula cykel

Det är så himla fina hus/sommarstugor på ön, alla hade så fina trädgårdar, egna små butiker och/eller gårdar med skördar men alla var unika och hade sin egen charm.

Alla fält var så otroligt vackra, man ville bara springa in i dem, vilket vi gjorde också haha. Det odlas och produceras olika råvaror på ön, som bla. durumvete och getost.

Sedan stannade vi för en fika paus och smaskade på öns hemmagjorda glass på färska råvaror, och satte oss vid hamnen. Glassen var ljuvligt god.

Jag älskar att smygfotografera speciellt på sommaren för att gå tillbaka på vintern när det är kallt och kolla på härliga sommarbilder. Det här är en sån tycker jag =)

Sedan cyklade vi vidare, hade med oss badkläderna och letade efter ett mer avskilt badställe. Det fanns så många fina stränder. Vi hittade en som vi hade för oss själva där vi badade sent på kvällen i det kalla vattnet, men underbart var det!

Jag måste bara berätta att alla var så ovanligt trevliga på ön, jag har aldrig träffat på så vänliga människor i Sverige. Alla var så glada och hälsade glatt, ville gärna vara till hjälp och log mot en hela tiden. Jag bara oh jag vill bo här reste av livet!

Vi såg även ett frieri, ett par som precis förlovade sej. Jag kunde inte hålla mej för att inte fotografera de. Vi blev så glada utava tt se de glada så vi grattade de lyckliga paret.

När vi kom ut ur vattnet och vi var helt genomblöta, självklart då vi badat med full klädsel så gick vi förbi ett hus där en handfull personer åt middag i trädgården. Självklart hälsade de på oss och log vänligt. Jag kände mej förfärlig i mina kläder och kunde inte hålla mej och skojade till att vi inte hade ramlat av båten. De skrattade till och en av männen frågade om vi ville byta kläder hos dem. Jag bara kände att mitt hjärta smälte, jag hade skojat till det för att förklara varför vi såg ut som vi gjorde och vad gjorde de? De erbjöd sitt hem. Men vi tackade nej då vi var påväg upp mot en hög kulle som vi ville bestiga men även för att torka kläder och byta om.

Det började bli skymning, vi satt tills solnedgången och gick ner igen för att cykla hemåt mot campingen. Vi bad och sen grillade vi korv.

Sedan var det läggdags och vi somnade i våra sovsäck. Jag vaknade flera gånger på natten då det var så ljust, men somnade om igen då vi var så trötta. Vi vaknade av att det var så varmt i tältet. Vi åt frukost och begav os till marknaden som fanns på Tycho brahe trädgården. Vi gick runt där och såg på allt de hade att erbjuda.

Sedan cyklade vi till en ny strand där vi badade igen. Vi såg även svanar och svanungar, så gulligt! 

Vi packade tältet, väskor och annat för att äta middag och sedan bege oss hem till Malmö. Vi åt på Pumpan som serverade endast vegetariskt mat. Det var en mysig trädgård med bra service.

Det blev pizza bakat med durumvete med färska råvaror, med äppel jucie och kaffe.

vi lämnade våra cyklar, och gick till hamnen för att ta båten till Landskrona. Det var en underbar resa, jag längtar tillbaka till naturen, de trevliga människorna och atmosfären där. Tack älskling för en äventyrlig resa. I Love You!

Äntligen är dagen här

Då är dagen här vi ska byta nyklar. Ehsan har åkt för att lämna nycklarna till vårt förra lägenhet i Helsingborg. Jag valde att inte följa med, jag ville hellre lata mej än att åka fram och tillbaka med bil. Men senare idag ska vi hämta våra nycklar till vårt nya lägenhet InshAllah. Då tänker jag följa med. Det känns så skönt att det börjar närma sej och snart är flytten över…men inte än. Ett steg i taget, men det går långsamt.

Jag kan berätta att lägenheten vi har fått är helt underbar. Den ligger i centrala Malmö, med andra ord kan jag promenera till skolan. Lägenheten är 3,5 meter i takhöjd och 3 rum och kök. Den ligger i en gammal fastighet och ser ut som fransk 1700 tals byggnad.Men den är fräsch och ljus på insidan. Ljusa väggar och mörk trägolv. Jag är överlycklig!

Men jag bekymrar mej över hur jag ska inreda lägenheten då den är så hög i tak. Jag kanske behöver nya gardiner och definitivt nya möbler….så jag har en en ganska stor projekt framför mej som jag ser fram emot med samtidigt inte har tid eller ork att tänka på just nu. Jag får ta en sak i taget.

Har ni några förslag på hur man kan inreda?

Då var det gjort

Sen tidigt imorse, efter en god frukost och en lång diskussion så satte jag och maken igång med att packa. Senare kom svärföräldrarna för att hjälpa till och en familjevän. De packade en hel lastbil på 30 min!!!
Så himla effektiva vi har varit idag, mashAllah. Sedan blev det middag på en god restaurang som avslut och vi åkte hem till svärföräldrarna för att tillbringa natten här. Vi var hemma till matchen, mellan Ghana och USA som slutade med 2-1 med förlägningstid 30 min. Matchen var helt underbar och jag är så glaaaaaaad. Det var kul att äntligen se USA förlora

Imorgon blir det mys med familjen, jag ska försöka packa upp lite och fixa det lite hemtrevligt. Jag kom att tänka på idag när jag satt i bilen, att när vi flyttade in i vår lägenhet i Helsingborg, så var det vår bröllopsnatt, vi hade fixat lägenheten i förväg, så den stod och väntade på att vi skulle flytta in. På min bröllopsnatt höll jag min vackra bukett i handen, och idag när vi skulle åka och lämna lägenheten för gott, så bar jag min torkade böllopsbukett i handen precis som för tre år sen. Eftersom jag ville inte att den skulle förstöras. Jag kom på mej själv att det var exakt så jag kom till lägenheten och har lämnat den med samma syn, en bukett i handen, sittandes i bilen. Det var sorgligt, men ändå underbart att se hur man har utvecklats. Det var samma händelse, men på så olika sätt.

Ne nu ska jag berätta sanningen

…om vad vi egentligen håller på med här hemma. Ni kanske har anat det då vi sålt det ena och det andra, jo vi flyttar nämligen ut imorgon inshallah!

Visst är jag duktig på att hålla hemligheter?
Eller jag har berättat för alla jag känner, och skrivit det på bloggen, men inlägget är inte kvar.  Så imorgon packar vi ner allt som finns kvar i lastbilen. Gissa vart vi ska flytta till? Malmö!!!!

Men många av er vet inte vart jag bor, i en dag till…jo jag har bott i Helsingborg i 3 år. Hehe, så nu är det ingen hemlighet längre. Vi flyttar till Malmö av olika anledningar, men främst för min studier. Så Inshallah blir det bra.

Japp så imorgon hjälper en familjevän och mina svärföräldrar oss och jag måste tacka mina underbara systrar som kom ner för att hjälpa mej, vi packade 30 banankartonger. Och utöver det har jag och Ehsan packat 40 utöver det. Hehe då kanske ni förstår att det såg tomt ut på mina bilder. Så Mamma Marie, det var därför mitt hem var så välstädat, det var inför visning. Jag känner mej dum, att du trodde att jag alltid hade det så fint. Jag försöker hålla det rent, men på bilderna såg det ganska tomt ut och det var helt bakteriefritt.

Vi är glada över flytten men samtidigt ledsna att behöva lämna vårt fina hem, min underbara kök och vår vackra stad. Vi vet inte vad som väntar oss, men vad det än är så är det välkommet och en prövning från Allah. Vi ska föröka njuta av sommaren ändå fast än vi inte känner än av att det är sommar. Jag kommer att sakna Kärnan, Sofiero, Fredriksdal trädgård och museem, havet, hamnen, Pistaschia, pålsjö skog och råå. Det är obeskrivligt hur underbar Helsingborg är. Att bara gå ut är en upplevelse i sej. Jag kommer nog åka hit då och då på utflykt, för att jag har för många minnen härifrån. Men det är tur att hela Skåne är så vackert!

Fre & Lör

I fredags var jag på VFT igen, nu har jag bara en dag kvar, inshAllah. Sen så åkte jag ner till Malmö för att träffa en läsare faktiskt. Vi började maila varandra och fortsatte att hålla kontakt. Nu efter flera månader så blev det äntligen av. Det avr roligt och spännande. Tjejen jag träffade är fantastisk och vi klickade direkt. Vi fikade på Hollandia och gick lite i affärerna. Sedan visade jag en del av Malmö högskola. Efter flera timmar så skildes vi åt och jag hoppas vi ses snart igen vännen!

En annan sak som hände igår på bussen påväg hem. Ett par i 60års åldern kommer in och sätter sej mitt emot mej. Damen som åker bakåt säger att hon mår illa, så jag frågar om hon vill sätta sej brevid mej och gör plats. Hon sätter sej och börjar prata. Hennes man var på kärleks humör så jag pratade inte med de mer. Efter en lång stund så böjer sej mannen fram till mej och säger om han får fråga något.
Jag: Ja visst.
Han: Är det inte jobbigt att ha den där? ( och tecknar slöjan)
Jag: Nej, för att jag är så van.
Han: Har du haft den sen du var 4-5 år?
Jag: Nej, sen jag var 9-10 och har tagit av mej den en gång i år 5-6, men har haft den sen dess annars.
Och så var diskussionen i full gång och flera lyssnade med ögon och öron tills vi kom fram. Vi diskuterade allt från förtryck till kriminalitet, incest etc…

Idag så väcktes jag utav  min mamma och storebror, Ayad kl 8 på morgonen på en lördag!
Men det gjorde inte så mycket för att jag hade redan vaknat, men inte gått upp än. Jag fick glädjenyheter som förgyllde min dag. Jo nämligen att brorsan och hans fästmö kommer hit på besök snart InshAllah. Det ska bli så trevligt, det var längesen jag hade familjen över. Jag hoppas att käraste Amal och min älskade små troll kommer också.

Sen får vi se vilka mer det blir. Annars har jag  inte gjort så mycket, jag har bara kopplat av och njutit utav ledigheten. Jag har förvisso mycket plugg, men ingen stress…det ordnar sej.

Jag och maken lagade middag, galet gott:

VFT & fördomar

Salam!

Jag är så oerhört glad just nu och vill bara skriva av mej av lycka. I torsdags hade jag som sagt fyra lektioner och det gick alhamdulillah(pris vare Gud) mycket bra. Jag var nöjd, min mentor och handledare var nöjda. Och framför allt så uppskattades det av eleverna, de var engagerade och tyckte att det var kul. Men man kan alltid göra bättre ifrån sej, och jag hade tid över till tävlingen jag ville ha med, men jag hoppade över det för att jag trodde att de skulle ta för lång tid. Jag rättade även tre 10 sidors arbeten och betygsatte, det var jättekul och lättare än vad jag trodde.

Min handledare är duktig och efter vår diskussion förra gången har han lärt sej att släppa fram mej och ge mej uppgifter. Men jag blir ledsen när jag tänker på att jag kommer byta, för att nästa år kommer han att ha 7:or och det vill jag verkligen inte. Jag vill börja på en gymnasieskola, Inshallah(om Gud vill). Vi satt och diskuterade efter vi hade slutat jobbet om fördomar, islam, invandrare/svenskar etc. Vi hade en hel del givande diskussioner.

Jag mindes första gången vi träffades, när jag inte skakade hand med honom och hade hijab från topp till tå. Jag såg besvikelsen i hans ansikte men ändå att han var en öppen och förståndig man, att det ändå skulle funka. Så jag kunde inte låta bli att fråga honom efter ett års tid, om han hade fått något utav att ha mej som lärarstuderande, jämfört med en helt vanlig svensk, med tanke på min bakgrund och tro. Och så ärlig som han är så svarade han ja, han sa att den syn och fördomar han hade tidigare har han inte längre.

För att jag sa, du har säkert haft muslimska och elever med invandrarbakgrund, han sa jo men du är vuxen, det är skillnad, man kan inte diskutera på samma nivå med barn och ens egna elever. Han sa att jag som muslimsk kvinna kommer ut till skolan har gett mycket till eleverna omedvetet men även lärarna eftersom vi alla har fördomar.

Det var så otroligt intressant att diskutera detta eftersom jag har kommit så bra överens med honom, men även sett andra lärare som har ögonen i nacken så fort man vänder sej.  Han sa att bara att jag fanns där gav en annan bilad av islam och den muslimska kvinnan till eleverna och lärarna än de har. Så det kändes skönt att jag som muslim kan ge något med att bära stolt min klädsel för Guds skull men även genom att stå för min tro, dela med mej hur underbar min tro är. Alhamdulillah.

Jag såg en elev äta glass och dricka läsk i korridoren, på min praktikplats får man inte göra det innomhus. så jag gick bort till honom och sa att han fick gå ut och äta det. En annan elev frågade vart jag kom ifrån.

Jag svarade: Från klassrummet.
Han: Jag menar vilket land.
Jag: Sverige och skrattar till, för att jag vet vart han är på väg.
Han: Ja, men ursprungligen  menar jag.
Jag: Jo jag förstår, kurd från iran/irak
Han ville ha en förklaring på det, jag gav en förklaring och ber den andra elever gå ut, om de vill umgås med honom får det följa med ut. Han börjar prata arabiska med mej och svarar på svenska. Han: Men snälla vi kommer från samma land, låt han vara här inne, det är synd om han. Jag:  Nej, reglerna är densamma för alla.
Han: Kom igen, hur gammal är du?
Jag: Du får gissa, (jag älskar gissningslekar)
Han: 20?
Jag: 21
Han: Då kallar jag dej Khala(moster)
Jag fortsätter på min dominanta stil och säger: Vi bor i Sverige, det finns inget sånt, du behöver inte kalla mej det.
Han: Men du är äldre, jag visar respekt.
Jag: Tack, men ni får gå ut nu.
Han: Vi ses!
Jag:Ja det gör vi.

Han var en sån charmör, jag var mild i tonen men kunde inte hålla mej för att le, men jag gav mej ändå inte. Rätt ska vara rätt.

VFT, VG & dolma

Hejsan bloggen!

Jag har haft en lång dag idag, men ganska tråkig. Jag har VFT imorgon och på fredag. Sedan ska jag gå tillbaka 4 lösa dagar och håller förhoppningsvis hålla egna lektioner. Jag har varit lite deppig för att min handledare inte släpper fram mej. Han är jättebra lärare och vi har bra relation, men han har så svårt att släppa ifrån sej lektioner och att ge mej uppgifter. Vi talade lite om det idag, typ första gången vi pratar allvar om hur jag ligger till. Jag ligger ganska bra till, behöver ingen som säger det, men han ligger inte bra till, haha. Det låter roligt, men jag satte han på plats idag, för att jag kände att jag orkar inte gå runt och inte göra något. Han höll inte med i början, men senare på dagen sa han att han höll med och ville ha kvar mej. Men jag har andra planer som jag inte har talat om för honom. Men min mentor kommer imorgon, så vi ska nog diskutera det hela =)

Jo för en stund sen kollade jag studera.nu för att se om jag har blivit antagen till juridik kursen jag ska läsa till sommaren inshAllah. Det var inte klar än, men jag blev förvånansvärt glad när jag såg att jag hade fått VG på förra kursen jag läste, Kulturmöten och identitet i skolan. Jag har inte brytt mej om att få högre betyg på högskolan, jag har liksom inte kämpat för att få högre betyg. Men jag blev så glad eftersom jag visste inte att de hade satt betyg!

Nu ska jag laga dolma inför imorgon. Hörs!

Dax för

att städa här hemma. Har varit fri från föreläsningar idag så jag slapp att åka in till Malmö idag. Jag ska börja städa snart här hemma. Lite tråkigt men med lite anasheed kommer stämningen upp i topp. Jag har inte mycket att städa egentligen, men alla skåp och hyllor och lådor är rena katastrofen. Jag ska börja sakta men säkert och städa genom hela veckan, lite i taget =)