Tranströmers ljuvliga poesi

Tomas Tranströmer har valts till årets nobelpristagare i litteratur och hyllas för sina dikter. Jag kände inte till honom eller hans verk men Ehsan läste några av hans dikter för mej och jag tyckte det var så vackert!

Jag brukar inte gilla svenska dikter eftersom jag tycker språket är fattigt och oftast är dikterna flumiga. Men Tranströmers dikter går rakt in i hjärtat. Han använder fantastiska metaforer med djupa innebörd. Man kan verkligen visualisera vad han vill förmedla. För er som vill provläsa lite av hans samling så finns det här. Här nedan kommer några jag gillade starkt:

Ur debutsamlingen ”17 dikter” (1954): 

Storm

Plötsligt möter vandraren här den gamla
jätteeken, lik en förstenad älg med
milsvid krona framför septemberhavets
svartgröna fästning.

Nordlig storm. Det är i den tid när rönnbärs-
klasar mognar. Vaken i mörkret hör man
stjärnbilderna stampa i sina spiltor
högt över träden.

Ur ”Den halvfärdiga himlen”, 1962

C-dur

När han kom ner på gatan efter kärleksmötet
virvlade snö i luften.
Vintern hade kommit
medan de låg hos varann.
Natten lyste vit.
Han gick fort av glädje.
Hela staden sluttade.
Förbipasserande leenden -
alla log bakom uppfällda kragar.
Det var fritt!
Och alla frågetecken började sjunga om Guds tillvaro.
Så tyckte han.

En musik gjorde sig lös
och gick i yrande snö
med långa steg.
Allting på vandring mot ton C.

En darrande kompass riktad mot C.
En timme ovanför plågorna.
Det var lätt!
Alla log bakom uppfällda kragar.

I ”Det vilda torget” (1983)

Minnena ser mig

En junimorgon då det är för tidigt
att vakna men för sent att somna om.

Jag måste ut i grönskan som är fullsatt
av minnen, och de följer mig med blicken.

De syns inte, de smälter helt ihop
med bakgrunden, perfekta kameleonter.

De är så nära att jag hör dem andas
fast fågelsången är bedövande.