Jag söker asyl

Det är en solig vårdag, jag läser en vacker bön denna fredags eftermiddag. Tanken väcks till liv, som det har gjort många gånger förr. Frågan är inte ny och inte heller obesvarad. Jag har många gånger svarat på frågan ur olika aspekter. Men ingen av dem är tillfredställande. Jag känner mej obetydlig varje gång jag inser hur liten jag är i denna vid värld, som jag inte förstår mej på. Jag känner mej inte hemma vart jag än är. Målet känns oklart och dess destination är avlägset. Jag känner en brinnande längtan och saknad efter någon jag inte känner. Någon jag djupt älskar och tror mej kunna offra allt jag har och inte har för. Tanken får mej att känna mej trygg, men ibland osäker.
Jag är inte närvarande men ändå inte frånvarande. Jag har inte glömt men är inte heller påmind. Jag försöker rymma men står kvar på samma plats. Idag kände jag lösningen på allt.
Jag söker asyl till en tillflykts ort, jag söker asyl till oändligheten, jag söker DITT skydd, asyl och tillflykt.

3 Comments

Nabatita

Salam min älskade syster! Du har fixat till bloggen superbra gumman. Tycker det du skrivit är väldigt fint och ser verkligen fram emot att följa dig på din väg. :) Massa Goa Kramar till dig!

13/04/2009 15:07 Reply

batol

salam alaikom syster ,jättefint skrivet
Man känner igen sig i det du skrivit..mashallah

w salam

14/04/2009 0:36 Reply

Bahar

Läste om denna flera gånger syster,det var som tårar uppblandade i regnet. Kände en vattnets mildhet sprida sig inom mig men även en av de saltaste stänk svidande i min själ…

16/04/2009 13:38 Reply

Post a Comment

Posting your comment...

Subscribe to these comment via email
http://www.regndroppe.me/wp-content/themes/depth